Lisabelina

Fostret väger nu runt 1,2 kilo och är ungefär 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på mammans revben och även slå mot urinblåsan. En del kan sparka så hårt att mamman blir öm på en viss punkt. Ännu behöver fostret inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. Fostret kan drömma nu.

 

Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra.

Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Kanske känner du av förvärkar. Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.

 

För två veckor sedan var vi och mätte magen. Hon hamnade nästan allra längst ned på kurvan men hon ligger innanför strecket och att hon är liten beror nog bara på att jag också var det när jag låg i min mammas mage. Barn har tydligen en tendens att följa mammans kurva i magen.

I vecka 18-19 hade jag gått upp nästan 3 kilo och nu ligger jag på +10 kilo sen start. Ska bli spännande att se hur detta slutar då det tydligen är nu som magen ska börja växa till sig ordentligt. ;)

 

Det märks verkligen att hon lever runt där inne nu. Det är sällan jag känner av rejäla sparkar men att hon vrider och vänder sig känner jag ofta. Ibland kan det kännas lite obehagligt när magen spänns till ordentligt och det drar lite i sidorna. Jag har börjat få ordenlig halsbränna om kvällarna också. Utöver detta mår jag väldigt bra. Längtar så himla himla mycket! Det känns både mysigt och mer verkligt att hon är där inne när hon rör sig. ♥